Släpper dig aldrig 

Glad sängpojke. 

”Ta bild på mig pappa! Får jag se?”

Hej och hallå. 

Vederkvickelse-perioden rullar vidare. Igår så hade jag en av mina bästa börsdagar någonsin och uppgången intradag motsvarar nästan ett års inkomst från det vanliga förvärvet, så det är inte alltför lätt att motivera mig att släpa mig iväg dit dag ut och dag in. Det tappar liksom mening och mål. Men den inställningen skulle visa sig släppa en aning. 

Började morgonen lite småirriterad och trött som alltid. Har varit i en period där jag inte varit på alltför gott humör, stingslig och kort stubin. Men det vände under dagen, vilket jag är tacksam för. Då jag allt som oftast lever, tränar, tänker och verkar i ensamhet, så hamnar jag lätt in i mörka tankar och katastroftänk. Jag tar mig ofta inte möjligheten till att Prata med folk, det kan ju ge ett negativt tankemönster när man som mig är lagd något mer åt det pessimistiska hållet, för att uttrycka mig milt. Men idag så hade jag tid till att luncha, prata och ta en promenad med en kollega på jobbet. Här kunde vi prata om allt möjligt och det var faktiskt väldigt uppfriskande och befriande. 

På eftermiddagen så inträffade det en del annat rejält ”spännande” (för att inte säga för mycket) med olika elever på skolan. Jag har försökt bygga upp en bra relation med många av dessa elever och kan dra nytta av det för de flestas bästa. Det gav mig mening i arbetet, jag kände mig stolt och jag kunde lösa en del saker på ett bra sätt. Så dagen har idag känts meningsfylld och värdefull för en gångs skull. Det känns bra måste jag säga! 

Nu efter jobbet så ska jag hem och tricksa lite i lägenheten. Tänkte försöka kolla igenom inställningarna till mitt Sonos-system som är kopplat till TV:n bland annat. Därefter så ska jag fortsätta på en serie som jag började kolla igår, nämligen ”Jägarna”. Jag såg de två första avsnitten och fastnade direkt, ser fram emot fortsättningen!