26/7 @ Kariega Game Reserve - River Lodge
Efter en minst sagt överhettad natt utan fläkt och endast någon timmes sömn bar det av mot flygplatsen och iväg till nästa anhalt, Port Elisabeth och vidare till Kariega Game Reserve.
Flyget tog en timme och var en ren fröjd för ögat när blicken vandrade över det vackra bergslandskapet nedanför oss. I Port Elisabeth eller P-E som man säger om man varit här mer än några timmar, hämtade vi ut vår hyrbil för den närmaste veckan. Hade turen att bli uppgraderade en klass och får nu åka lite ståndsmässigt. Det är fan på tiden att vi får lite medvind efter försenade flyg och överhettade rum utan fläkt.
Det känns helt fantastiskt, känns lite som tillbaka till förr, on the road again. Vi kunde konstatera att för exakt åtta år sedan vi var på rull sist, också då på ”fel” sida vägen, med skillnaden att då hade vi bara känt varandra i ca 3 veckor och Evy trodde fortfarande att jag kunde allt.
Vi tog oss snabbt iväg för att hinna med kvällens Game Drive och hann med nöd med att slänga i oss en grillad smörgås efter vägen.
En av de stora behållningarna med att resa är att ta del av alla de skillnader som finns mellan våra kulturer. En påfallande skillnad är hur man hanterar det här med säkerheten på vägarna. Sverige med sin nollvision har ju beklätt sina vägar med perforerade väglinjer så att bilden närapå vibrerar sönder och uppvaknandet är ett faktum. I Sydafrika har de tagit detta lite längre och deformerat vägen så att det vibrerar hela tiden med resultatet att det är helt omöjligt att somna vid ratten.
En av de tidiga funderingar jag hade när vi landade var huruvida jag som gångtrafikant har företräde vid övergångsställen likt den svenska modellen. Man är ju van att bara kliva rätt ut och alla stannar, om det inte är så här så är det en ytterst lämplig ”ta seden dit man kommer”-grej. Väl ute på vägen fick jag erfara att i Sydafrika har gångtrafikanter inte bara förtur vid övergångsställ utan ALLTID, gäller även på skyltad 120-väg. Som billist är det, förutom vikten av att anpassa till vänstertrafik också läge att ha god framförhållning och vara vaksam för människor lunkandes på vägen. För de springer inte som man kan tycka är lämpligt när bilarna ligger i dryga 120 knyck. Nej de lunkar fram med ett skönt bakåtlut, lite vaggande så där härligt som man själv kan kosta på sig på en strand.
Efter dryg timme körande så anlände vi Kariega Game Reserve där vi ska tillbringa några dagar för att få lite vildmark och safari i oss.
Vi fick genast känna på ”vildheten” då Natacha som hämtade upp oss lät oss vänta ganska länge och kom med ursäkten att en noshörning hade blockerat vägen för henne. Väl i bilen ner till Lodgen han vi bara åka några få meter så stötte vi på denna gigantiska noshörning med unge, några Zebror och ett gäng vårtsvin.
Även här har vi blivit uppgraderade, vilket vi tackar allra ödmjukas för. Vet inte vad det paket vi köpte hade inneburit men det vi fick är helt underbart. Väl tilltaget rum med ett fantastiskt badrum och allt beläget mitt på savanen vid en liten flod som rinner förbi i långsam mak. Utsikten är fantastisk och erbjuder allt från noshörningfight till mer stillsamma små Impalas som springer omkring.
Vi han lagom landa och slänga i oss lite käk på stående fot så bar det iväg ut i en stor Land Cruiser tillsamman med Rupert som är vår värd under vistelsen och en svenska familj som varit redan varit här några dagar.
Hela omgivningen myllrade av exotiska djur så att det är omöjligt att nämna dem alla men en av höjdpunkterna är vårtsvinen som inte alls är så Hakuna Matata som jag förväntade mig, de är ständig på spring.
Vi fick också beskåda lite lejon. Den första vi stötte på var ledarhannen som låg i gräset och sov, något som enligt Rupert var hans huvudsyssla medan honorna jagade åt honom. De äter i snitt var tredje dag och den insjunkna magen vittnade om att han var i slutet av den perioden och snart kommer att leta upp sina jägarinnor för lite käk. En informations som känns lite så där när han ligger inte mer än 3 meter från bilen och hade utan ansträngning kunnat nått oss i vår öppna bil på loppet av 2 sekunder. Tydligen så både hör de och känner doften av oss men så länge alla sitter i bilen och de yttre konturerna av fordonen behålls så tror den att vi är en enhet och alldeles för stor för dem. Något vi alla är tacksamma för. Alltså stå inte upp i bilen.
Vi träffade även på en av honorna med dennes tre små ungar, de var ca tio meter och erbjöd oss en obeskrivligt ögonblick när de rullade runt med varandra och lärde sig stridens ädla konst. Vilket de också varvade med att attackera morsan lite då och då. Jag fick några riktigt bra videosekvenser på dem i HD med min för situationen oumbärliga nya leksak, Canon is da shit! Tyvärr står storleken på dessa i proportion till kvalitén så de lämpar sig inte för uppladdning.
Utöver dessa ståtliga djur fick vi också se en och annan skalbagge, en väldans massa termitbon och en massa fåglar av diverse modell.
Sköldpadda som inte haft turen eller staketet på ratt sida.
Väl tillbaka mottogs vi i salongen och bjöds på en utsökt trerätters och trevligt umgänge som nu vuxit med ett sydafrikans par från P-E där mannen blev min bordsgrannde och delade med sig av sitt liv och livsöden. Född i Portugal och uppväxt i Moçambique för att sedan utbilda sig till läkare i Portugal och sen tillbaka till Moçambique. Väl där så började kommunismen få fäste och allt blev rätt värdelöst så han flyttade till Sydafrika. Det är lite konstigt att det finns folk som strävar efter den där kommunismen när alla som levt med den verkar tycka den är helt värdelös.
Blev ingen sen kväll då arla morgon väntade med uppstigning kl 05:15 för en ny Game Drive.
Sammanfattningsvis en fantastiskt dag.
