I går kollade jag o några kompisar på Eluveitie på fryshuset klubben, ni vet där dom har norrlands guld folköl på fat. Först var vi på Aifur och åt vikingamat så vi missade tyvärr förbandet.

Oj vad många de är i det bandet, Eluveitie. På en sådan liten scen som klubben är det nästan lika många på scenen som framför den, och vad många instrument varje medlem spelar: Hurdy gurdy, säckpipa, elgitarr, fiol, celtic harp, flöjtar, bas, trumma, medeltidsgitarr och så vidare. Jag kan inte ens namnge hälften.

Från början var de akustiska instrumenten lite för låga och drunknade lite i de tunga gitarrerna osv, men det fixades raskt till och när de körde Omnos och sen Lvgvs, så gick det som ett sus genom publiken, eftersom alla blev helt förtrollade av de underbara tonerna och vips kommer inflätat några tyngre låtar och sedan några som är samtidigt stenhårda och väldigt vackra.

Ena sekunden growlar den manliga sångaren (Chrigel Glanzmann) för att sedan raskt plocka fram och spela en vacker melodi på flöjten, och de kontrasterna mellan det hårda och de mjuka ljuden fungarar kanonbra och gifter sig i öronen.

Jag tappade hakan och stod som förhäxad under hela föreställningen för detta var en djävulskt bra konsert.

Betyget blir fem säckpipor av fem möjliga, plus fem rejäla glas Norrlands Guld 3.5.