Vintern, våren och de första sommarveckorna har för min del präglats av mycket arbete, många timmar för mina politiska uppdrag (särskilt som 2:e vice ordförande för Viadidaktnämnden i Katrineholm och som ordförande för Vänsterpartiet Katrineholm). En hel del inom ramen för mina studier dessutom, där jag så sent som i förra veckan behövda lämna in ett större projektarbete. För min kära fru har samma period inte varit mindre jobbig — och ovanpå det så har hon dessutom behövt stå ut med mig. Stackarn.

Eftersom även de närmaste månaderna inte heller kommer vara särskilt avslappnande, så fattade vi ett historiskt beslut. Vanligtvis har vi en väldigt väl etablerad metod att planera och förbereda: vi planerar det mesta i förväg – för att sedan omkullkasta alla planer med ytterst kort varsel. Så dock inte den här gången: vi bestämde oss igår att idag ta vår halvskruttiga bil och vår tillika halvskruttiga husvagn och gemensamt, med mig som halvskruttig förare, bege oss på en superkort minisemester: en (1) natt ca 10 mil hemifrån, i närheten av Askersund (där vi även gjorde stopp på vår senaste gemensamma cykelsemester år 2014).

Så, istället för att sitta i hemmakontoret och svära över saker som jag verkligen borde göra, så stoppar jag för en dag fötterna i sanden, tittar på min familj som skrattar och leker i bakgrunden och gläds åt att jag faktiskt glömde att ta med grejerna som jag skulle behövt för att göra det där produktiva som jag verkligen borde göra.

Att för en gångs skull inte känna dåligt samvete över att för en gångs skull vara helt ledig – och även om det endast är för en natt. Att närmast höja det till en pseudo-intellektuell masochistisk metanivå genom att fundera över om jag inte egentligen åtminstone borde få dåligt samvete över att jag för en gångs skull inte ens får dåligt samvete…

Dags att på allvar ifrågasätta mina prioriteringar?

Inlägget Superkort minisemester dök först upp på Selig.se.