När jag var lika gammal som N... alltså 10 månader, var jag i Paradiset med mina föräldrar och med sig hade de min spjälsäng. Vid färd ställde pappa spjälsängen på taket på bilen och fyllde sängen med packningen. Föregångare till takbox kan man säga. Efter ett antal resor, hade bilens tak fyra gropar där spjälsängens ben sjunkit ner.

På den tiden, var Paradiset min farmor och farfars ö och där höll de till all ledig stund, precis som jag gör idag. I ärlighetens namn... mamma säger att jag var ett sött barn... det VAR JAG INTE. Jätterund, blek, rödhårig och oftast väldigt hungrig och när jag inte fick mat blev jag rosenrasande... när jag fått mat var jag glad. Det håller i sig.

Idag, står N:s spjälsäng i hallen och väntar på att vi ska frakta ut den till Paradiset. Det kan ske vilken dag som helst.