Orosmoln i bakgrunden. Som vanligt när jag är i närheten.
Jäklar vad härligt att äntligen få äntra vägarna Igen, det här är något jag gillar, men jävlar vad dåliga cykelben jag har. Inte så konstigt kanske, senast jag grenslade en tvåhjuling var nere på Gran Canaria i november. Och innan det passet var det månader sedan också, så det här med cykel är ju något jag sysslar med alldeles för sällan.
Idag Blev Det en fin tur med följande rutt: Britsarvet - Stennäset - Bergsgården - Österå - Rostberg - Toftbyn - Sundborn - Skuggarvet - Lugnet - Skarvning runt Falun - Britsarvet. Hade sjukt tunga ben till en början. Trots att jag verkligen höll igen för att hålla pulsen nere. Gick väl bra fram till Rostberg ungefär, när två ynglingar brände förbi mig i en mopedbil, då växte hornen i pannan och jag tryckte på och anslöt på hjul. Låg då fint och vindskyddad där, hela vägen bort till Toftbyn, 5-6 kilometer uppskattningsvis. Glatt påhejad av grabbarna i bilen, de fotade mig och filmade på snapchat som besatta. Det var nog ingen vanlig upplevelse för dom. När jag sedan svängde av i Toftbyn så fortsatte dom mot Enviken. Jag var här rädd att jag bränt mitt lilla krut i benen (172 i maxpuls), men jag blev bara piggare och piggare (sjukt nog), så det var ju skönt!
Väl tillbaka i Falun igen så fattades det cirka 20 minuter till mina planerade två timmar, så jag fick skarva en liten sväng runt Ingarvet för att få ihop tiden. Totalt blev det 54 kilometer och två timmar. Skämmigt låg snitthastighet, men jag håller igen farten som tidigare nämnt.
Några bilder:
Nöjding i Toftbyn
Ramsnäs
Betongben
Boda, mellan Hobborn och Skuggarvet
Skuggarvet, möjligheternas by
http://www.adamsteen.se/
