Traditionsenligt så stakade jag idag, likt jag gjorde efter skolavslutningen 2016 och skolavslutningen 2017. En fin tradition, minst sagt!  Vad som är en mindre fin tradition är något jag glömt nämna vid mina senaste meteorologiska betraktelser under de senaste dagarna och det är DEN STÄNDIGA MOTVINDEN. Vilken riktning jag än åkte mot idag så hade jag rak motvind. För att få lite stöd för mina antaganden så kollade jag efter flaggor & vimplar och mycket riktigt, varenda jävel stad rakt emot min näsa. Inte undra på att jag är en vindallergiker när jag sedan befinner mig i grupp på tävling, samt träning. Nåväl, jag gjorde ett ganska lyckat pass ur den synvinkeln att jag inte tappade huvudet helt när de värsta vindbyarna satte in. Ett steg i rätt riktning. 

Jag började och avslutade passet med att ta mig upp till toppen av Skräddarbacken, för att få lite extra tid och höjdmeter. Däremellan så körde jag stakintervaller omkring området Alderbäcken - Täkt - Lindan. Lätt kupering, delvis böljande och en jävulsk motvind. Totalt skrapade jag ihop 45 Minuter effektiv tid, fördelat på följande:

 Jag tänkte börja det hela med 15 minuter rätt av, men tänkte att det är lättare att få bra puls och fart om jag delade upp kvarten i tre delar. Min filosofi som jag tänkt leva efter nu är att göra mer av det jag ogillar, alltså jobbiga saker och mindre av det som kanske inte är lika jobbigt, exempelvis att staka i 4-5 timmar lugnt, även om jag ska försöka få till något sådant pass också. Istället ska jag försöka köra mer hårdare pass, såsom att lyfta tungt och köra kortare, hårdare intervaller. Det tror jag ger mig bäst, speciellt nät jag blir äldre och kanske tappar dessa delar till fördel för uthålligheten som jag ändå anser mig ha en hyfsat bra naturlig förutsättning för. 

Idag kände jag på uppvärmingen att jag var skapligt pigg, musklerna kändes inte sega/trötta och pulsen var på en högre och bättre nivå. Jag gillar inte när jag är seg och knappt kommer upp i 120, nu hade jag närmare 140 uppför, det brukar tyda på att jag är pigg. Redan på den andra 40 sekunders-intervallen i 40"-20"-blocket hade jag kört mig riktigt stum och pulsen hade börjat krypa över 170, ett bra tecken! Resten av intervallerna så höll jag mig oftast över 170 (en bra riktgräns för mig), trots att det var rätt platt och att jag var ensam. 

Det absolut värsta under hela passet var det sista blocket med 10"-20"-intervaller. Där är det 10 sekunders maximal insats, idag körde jag hela 18 stavtag per intervall, vanligen brukar jag ha 15-16 ungefär, ett bra tecken då jag här försöker få upp lite frekvens och få upp lite speed. Toppade pulsen på 181 mot slutet av blocket, riktigt högt för att vara 10 sekunder långt och med dubbel vila. Bra kämpat Adam.

Jag var ute i två timmar exakt, kom 33,85 kilometer och plockade 375 höjdmeter. Jag åker ju med Leki-stavar sedan mitten av förra sommaren, som ni vet. Jag har inte kört alla stakpass med dom, men nästan. Sedan jag fick mina stavar så har jag använt samma rullskidsholkar till dom (Leki Rollertip Fin Vario) och jag har inte slipat dom än, helt sjukt bra! Nu börjar dom kanske behöva slipas, men att dom håller så länge är helt fantastiskt i en djungel där jag kan tycka det är svårt att hitta bra spetsar. Jag brukar försöka använda dom så länge det går innan jag börjar slipa dom också, för då brukar härdningen i dom bli sämre och det kräver en mer frekvent slipning. Dessutom så är jag sjukt dålig på att slipa spetsarna. Har ni något bra tips där? Jag använder en dremel från Biltema, med en diamantslip från Clas-Ohlson.