… men efter att länge och väl vänt och vridit mig i sängen själv så stod det klart att du inte hade någon som helst avsikt att komma.

Klockan har sedan länge passerat 02.00 och jag är fortfarande vaken, något som får mig att kraftigt ifrågasätta John Blunds arbetsmoral.

Tanken var att jag skulle vakna långt innan de flesta och bege mig in till stan för att träna innan jag fortsatte med mina åtaganden här hemma.

Någon oro för att försova sig Finns Dock inte i nuläget, då den oron bara finns om man faktiskt kan sova…

Jag ersatte sängen och förflyttade min sömnberövade kropp till kontoret i hopp om att kreativiteten inte bara skulle stanna vid tanke, Utan också ord.

Där bedrog man sig dock å det grövsta, då jag plötsligt inte längre hade något konstruktivt att skriva ner.

Alla tankar som några minuter tidigare varit klara som korvspa’ var plötsligt höljda i dunkel.

Till mitt förtret.

Trots det vägrar jag att släppa taget om tangentbordet, utan tillåter fortfarande fingrarna att dansa över varje bokstav med den korrekta fingersättning man fick lära sig i skolan.

För vem vet är allt klarnar igen..?