Jag har länge funderat på hur en drog kan styra en människas liv så starkt som den gör. I mitt fall amfetamin, tror faktiskt aldrig jag kommer bli av med suget helt och hållet. Och de inte fysiskt utan mest ett psykiskt sug. Känslan av att känna sig stark, känna livsglädje. Att bli veck ångesten. Att uppskatta någonting man gör. ”Att må bra helt enkelt!” Problemet med denna liksom andra liknande Droger tror jag har att göra med att när man väl provar den för första gången så upplever man inget bakslag utan snarare får en ren kick och de gör att man snabbt bygger upp ett starkt beroende gentemot drogen, framförallt psykiskt men i vissa fall även fysiskt. Avtändningen kommer snarare smygande i efterhand efter några dagars användning. Och när man väl börjar tända av på drogen då vill man ju definitivt ha mer av den eftersom man nu får ångest av den när den väl lämnar systemet. Och då har helger helt plötsligt blivit vardagar och man är fast i ett missbruk. En karusell man har svårt att kliva av. Droger kan hjälpa till i en början men är en väldigt kortsiktig, dyr och kan bli en oerhört smärtsam långsiktig lösning till problemen. Oavsett problemen!.