Sigrid Hjérten (1885-1948) är uppenbarligen en av de mest betydelsefulla i svensk konsthistoria, det tycker jag framgår av utställningen på Waldemarsudde ”Sigrid Hjertén – En mästerlig kolorist”. Hon var expressionist och visst var hon också en stark kolorist, det lyser om målningarna, och så även om de (ganska få) verk där färgerna är lite dämpade, som den tidiga guaschmålningen med blomstermotiv längst ner på denna sida.

Sigrid Hjertén: ”Maskeradbalen”, 1916″

Jag gillar expressionismen och andra stilar under den här perioden av 1900-talet då konsten bröt ny mark och man tog ut svängarna men då färg och form ännu fick vara vackert. Något som konceptualismen under 1980- och 1990-talet satte stopp för. Fotokonst och superrealism i all ära, men det häftiga fria måleriet skapar ändå de starkaste bilderna.

Sigrid Hjertén: ”Badstrand”, 1934

Hjertén blev senare under 1930-talet psykiskt instabil och samtidigt ändrade hennes måleri karaktär. Det blev än mer uttrycksfullt. På målningen ovan ”Badstrand” blir havet gult och sanden i förgrunden får en blå skugga. Ännu friare och kanske vildare blir uttrycket i målningen nedan.

Sigrid Hjertén

Det är svårt att välja ut favoriter på en så här stor utställning där så mycket är fantastiskt bra, så det får bli ytterligare några slumpmässiga exempel:

Sigrid Hjertén

Sigrid Hjertén var gift med Isaac Grünewald (1889-1946). De hade sonen Iván Grünewald (1911-1996). Som jämförelsematerial finns på utställningen också med några målningar av Isaac, som ofta själv framhöll att Sigrid var den bästa konstnären av de två. Iván som också var konstnär finns representerad med en egen liten utställning.

Andra bloggar om konst, konsthistoria, måleri, Sigrid Hjertén, Waldemarsudde